Lydnadsträning Piteå.
Alla tränade mer eller mindre för sig men vi körde en gemensam platsliggning med alla ekipage innan vi slutade. Schack höll sig rätt bra för att vara första träningen i det momentet med andra hundar. Jag har aldrig kört en platsliggning 3 minuter själv ens när jag tränat med honom, jag har aldrig tänkt på att det ska vara så länge! Igår låg han ca 1 minut, sen ville han till att sätta sig upp, kvar på platsen, men sittandes. Jag ska träna uthållighet tills nästa gång så får vi se hur det går. Momentet som sådant är ju inte speciellt avancerat...
Å kanske tar jag med kameran nästa träningstillfälle... vi får se.
Vårvinter.
Lite bilder från dagen:
Tripp trapp trull uppe i backarna.
Kisen.
Kexet har fått minst sagt rik pälsmängd på sistone.
Vad har husse månne?
Kexet är minst sagt ihärdig att få några torra foderkulor..
Snöhunden Schack.
Boden inoff utställning.
Kritik: "Kraftigt huvud med fina ögon. Fint uttryck, korrekt bett, välutvecklad. Vacker päls och färg. Bra vinklar fram och bak. Rör sig bra". Domare: Ewa Wikermo Rajala.
Hanna tog några kort på oss:
Kexet huvudstudie.
Uppe i BIS-finalen.
Skidor.
Skidföret var inte heller det bästa, det låg ganska mycket snö på spåren och mina skidor verkar ha... krymt? Jag har blivit för tung för dem helt enkelt. De som är hyffsat skidbildade vet att det ska vara en viss glepa mellan foten och marken när man står på skidan... och den glepan kändes idag helt obefintlig!
Jaja, det var en trevlig runda trots allt slit och hundarna var som vanligt ett gott sällskap.
Utehelg.
Mmm... renstek! (gående renar på grannens tomt några hundra meter bort!)
Sitter på pass... ha ha.
Texas och brorsan leker.
Den tar jag!
Texas försöker döda kampen.
Min min min!
Schack bjuder upp till dans...
Trallalla...
Schack gör en Kisenstuts!
Kanske går det bättre om man sträääcker på sig.
Slut på dansen och upp till kamp!
Ärevarvet vi jobbar på att få bort... men han kommer tillbaka med den för ny kamp, men det tar en stund ibland.
Frei, oder?
Första dagen helt hundfri (är det politiskt korrekt att skriva så?) av tre denna vecka. Räknar med att Roger och boysen kommer ned till Luleå på torsdag och jag kan inte säga annat än att jag räknar sekunderna! Jag längtar tills jag får packa skidorna i bilen och prova köra drag på elljusspåret med Schack. Han har blivit en riktig bodybuilder, stark som en oxe! Här i dagarna höll jag på trilla omkull när han hoppade upp mot mig när vi var ute, jag har ändå en rätt så kraftig benstomme... Han börjar se ut som en riktig karl. Synd bara att huvudet inte riktigt mognat lika väl. Men det är på G, jag tycker mig märka små förändringar, kan också vara ett önsketänkande...
Men dag nummero ett hundfri (icket att förglömma, även sambofri) innebär att jag kan ägna tid på saker som annars läggs lite åt sidan. Som att byta gardiner, sortera de kilometerhöga staplarna papper på skrivbordet eller varför inte möblera om i något rum? Det lever en pedant inom mig, vilket tyvärr icket avspeglar sig i hemmet just nu. Julgardinerna är kvar i köket och sovrummet, vardagsrummets julgardiner har jag slitit ned, men inte hunnit sätta upp några nya... Det är damm i hörnen och litet utanför... Men kom igen, det är betydligt roligare att hitta på saker med hundarna än att vaska golv och stryka tyg! Exempelvis försöka få hundarna att klara av några moment från lydnadsproven... 
Texas fick prova på brorsans egenhändigt snickrade hoppahinder i förra helgen. Kan misstänkas att han vid tillverkningen hade en häst i tankarna eller dylikt med tanke på stegmarkeringarna som går upp till 1,50 meter, men det är trevligt att jag har en familj som är engagerad i hundarnas utveckling och träning och ställer upp på mina tokiga ideér.. pappa som sökobjekt i skogen här senast, morsan i utställningsringen... Ansgar som medtränare i mångt och mycket... Rogers två syrror har ryckt ut som hundvakt på kort varsel. För att inte tala om Roger som ställer upp till 100%, tillika folket i Svensbyn&Co som lärt och hjälpt mig otroligt mycket!! Folk brukar undra hur jag klarar av tre hundar själv, men jag är långt ifrån ensam.
Boysen i byn.
För varje dag som går blir jag mer och mer frustrerad över att bo här i stan. Det kan hända att jag börjat bli bitter efter fem år i city men det är i vilket fall uppenbarligt att mina år i Tärendö har satt sina spår. Jag förstår faktiskt inte rent generellt hur människor kan välja att bo här. Jag hade mina skäl att flytta, Roger jobbade redan i Luleå då och jag började skolan. Men sen då?
Det jag är mest irriterad över är att saker som förrut var självklarheter, idag bara är en massa problem. Som nu, ska jag åka skidor =ta bilen till spåren. Vill jag släppa hundarna lösa=åka i väg med bilen till skogen. Det pratas om stora avstånd där uppe i Torendalen, men vi har aldrig använt bilen så mycket som nu efter att vi flyttade till stan. "Nära och bra", tjohej. Till vaddå? Till Holms konditori och spelbutiken, resten kräver annat än apostlahästar.
För övrigt, när jag ändå skriver på klagomuren, så saknar jag närheten till naturen. Att på vintern åka ut på isen med skidorna är en hel procedur nuförtiden! För övrigt en väldigt trång och tråkig historia också, det vimmlar ju med folk på isarna häromkring. Jag saknar tystnaden något så enormt. Jag saknar den rena snön. Jag saknar den friska luften som sätter sig i textilierna när man vädrar lakan eller kläder, doften blir aldrig densamma här! Det blir aldrig mörkt ute på vintern, gatubelysning och skenet från stan lyser orange så fort mörkret försöker lägga sig. Jag gillar inte gå-i-affärer-shopping, postorder har funkat förr och internethandel är förövrigt ett fantastiskt sätt att handla på. Jag gillar inte att fika på cafeér, jag tycker det är mycket trevligare att hälsa på hemma hos folk istället. För att inte tala om vad en 1,5 centimeters morotskaka kostar med en slurk kaffe, priset motsvarar ju en hel middag!
Jag försöker komma på någon fördel med att bo här. Den enda jag kan komma på är att det är tjugo mil närmare varje utställning eller prov (för merparten av dessa hålls ju söderut). Möjligen skulle jag kunna sakna Holms semlor en gång per år. Sen har jag, icket-att-förglömma några kära vänner som bor vid kusten, men det finns ju telefon och mycket god mobiltäckning...
Summa summarus, Stan -nej tack! Tillfällig lösning eller livstragedi? Jag ser detta som en tillfällig lösning i vilket fall. Tyvärr är det som med allt annat, pengar styr och jobben haglar inte direkt där uppe -det finns inte ens jobb inom Hemtjänsten. Något jobb för en pappersvändare som jag? Knappast... och finns det så är det kanske vart tionde-tjugonde år -på Kommunen. Folk sitter länge och gärna på sina jobb, helt förståeligt naturligtvis.
Well well. Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar stiga upp hyfsat tidigt så jag kan ta bilen till jobbet, det blir väl runt 8 mils körning imorgon. Hade blivit närmare 10 om jag haft hundarna hemma. Rätt så bisarrt när jag tänker på det. Godnatt gott folk.
Ansgar och Roger gör en snöhund, vintern 2006. De stackars cityungarna får snällt samsas om den färdiggjorda snöskulpturen i alkisparken i stan.
(Notera det imponerande snödjupet. Triangeln syns knappt!)
Bloggen -den nya tidningen?
Det finns givetvis en hel del skräp bland bloggar också, men så hittar man de där guldkornen och sparar under "favoriter" och följer upp, nästan dagligen. I hundvärlden har jag Högmans bloggar högt upp på favoritlistan och i dagarna har det tillkommit en ny. Slutstycket heter den och skrivs av Gunnar Lindgren, f d redaktör på tidningen Brukshunden.
Eloge till alla bloggare som har vilja och lust att skriva och dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter och allt annat som är runt i kring! Ni förgyller min och många andras vardag. TACK!
In the outback.
Så vem tror ni försvann på två röda när jag släppte hundarna? Jo, Kisen vem annars. Han drog nosen efter rådjursgången och sen ut från kalhygget och in i närliggande skog efter spåren. Det var givetvis inte promenadvänlig hastighet utan han körde järnet, sen var han BORTA! Schack och Texas följde efter en stund men vände när jag ropade på dem. Jag tror Kisen var borta en femton-tjugo minuter, övervägde att hämta skotern och leta efter honom där ett tag... Men han kom tillbaka i alla fall. Han är för övrigt portad från den skogen resten av helgen. Mina stämband klarar inte mycket mer.
Just nu är vi i Tärendö, har för några timmar sen varit ute med pappa och hundarna i skogen och kört sök/spår övningar. Det gick jättebra, hundarna var jättetaggade. Pappa trodde aldrig att hundarna skulle hitta, han har inte riktigt grepp om hur jäkla funktionabla de där nosarna är, så han var jätteimpad! Imorgon har vi bestämt att köra en gång till fast i ett annat skogsområde (ja hela Tärendö är typ skog!) så det blir spännande.
Har också hunnit med lite miniagility med Texas av med hjälp av saker som fanns på gården. Han är väldigt följsam av sig, på ett helt annat sätt än både Schack och Kisen. Han tyckte det var skitkul att springa upp och ned för triangeln och jag funderar faktiskt på om man skulle prova gå en agilitykurs med honom när han blir några månader äldre? Texas är oerhört följsam och framförallt uppmärksam. En riktigt rolig hund att träna med!
Fortsättning följer i morgon, då ska jag komma ihåg att ta fram det reglerbara hindret som min bror Andreas byggt åt mig, kanske tar med det till Luleå ockå, skulle behöva träna klart Schacks hopp över hinder för lydnadsklass 1...
På väg till skogsområdet. Far min i förgrunden.
Schack när han hittar mig!
Cuz I'm a hipphopper, förlåt SBK-are yes I am
Upp med flåset.
Men det finns en backside med att hundarna får bättre kondition. Matte själv måste ju köra längre och längre om det ska ge någon effekt. Och det är ju synd att jag själv inte får upp flåset lika fort som andra dito...
Roger såg förresten en älg på håll idag när han var ute med hundarna i skogen. Hundarna hann aldrig se den men fick sen vittring på den när de korsade älgens spår och var och nosade efter den en bit, alla tre faktiskt. Verkar vara ett älgstråk där. Spännande värre! Hoppas jag också får se en snart, älgar är otroligt vackra djur.
Mycket suddig bild till synes, men tillika fartfylld, därav valet.
Konstnär eller?
Jag har börjat lära mig mitt nya bildredigeringsprogram, Adobe Photoshop CS3. Det är både faschinerande och skrämmande på samma gång -det finns i princip obegränsat med möjlighter att hantera sina foton.
Här har jag "målat av" Texas från ett kort jag tagit idag på vår promenad. Skulle lätt kunna sätta upp en sådan målning i vardagsrummet... riktigt hantverksmässigt konstnärligt? Nja. 
Vårkänlsor.
Förövrigt ett väldigt mysigt fotoväder! Jag är dock lite arg på mig själv för jag har slarvat bort mitt extra kamerabatteri så jag hinner precis bli varm i kläderna så är det slutfotat. Får snällt beställa ett nytt, jag har säkert tappat det från fickan när vi varit ute så den ligger troligen i nån snödriva någonstans...
Schack.
Kisen inbjuder till lek!
Min lilla kex lyser som guld i solen.
En spark!
Nu ska vi strax bege oss ut på en kvällsrunda. Vi ska få bra flås till denna utställningsäsong! ;-)
Kisen var givetvis tvungen att smaka på plastbelagen vid monteringen. Kolla att de satt fast helt enkelt!
Tack så mycket mor och far för denna fantastiska present!!!
Min Julklapp från mor och far.
Hmm?
Skola jobba.
Jag har alldeles för mycket att göra och har haft det i några veckor nu. Det är tufft att köra 100% skola och 100% jobb. Sova? Äta? Blogga? Det sistnämnda är ju inte det primära direkt.
Slut-sågning av uppsatsen på fredag. Tänker på vad min gamla mattelärare på gymnaisiet sa när han skulle dela ut resultaten av matteproven... "Somliga av er kan andas ut, somliga av er kan inte andas alls". Vi får väl se efter fredag. Men sen ska det banne mej vara klart med skolan!
Tack och lov för Roger som har ledigvecka och varit hemma och aktiverat hundarna igår och idag. De har varit ute nosat på älg igen, denna gång gick de förbi (okej, rätt i snarare) älgens sovplats och förundrades...
Nu ska jag klippa klor och reda ut eventuella tovor. Å tack och lov för trimbordet, jag är alldeles krökt i hela ryggen efter ha suttit framför datorn en hel dagen på jobbet och sen hemma med opponeringar av uppsatser. Jag saknar mina skogsprompisar med dogsen, bara efter två dagars "stillestånd". 
Kexets första älg... klöv.
